Det är alltid jobbigt att möta AIK –
de krigar och är väldigt fysiska. Det visste vi. Vi visste också rätt väl vem
som skjuter (med vilken framgång) och vem som attackerar. Dessutom mötte vi dem
i SM för ett par veckor sen i en tight match som vi vände och vann.
Den vetskapen hjälpte oss inte alls i början. AIK gick ut stenhårt och bokstavligen
tryckte undan oss. De hade 15-8 redan efter fem minuter. I första perioden tog
de dessutom dubbelt så många returer som oss, trots vårt längdövertag. Snacket
i periodpaus handlade i princip bara om försvar, att vi behövde kliva upp på
dem tidigare och inte låta oss bli bortscreenade så deras snabba guards fick utrymme. Vi
lyckades bra med försvaret i andra perioden, men hade fortfarande ruskigt svårt
att göra poäng. Inte ens de relativt få tillfällen domarna dömde straffkast förvaltade
vi som vi kan och ska. Underläge 31-23 i halvtid.
Det sjuka är att det inte kändes
speciellt oroligt. Vi har så otroligt mycket kvalitet i det här laget att det
mer handlade om när, inte om vi skulle ta tag i det. (Japp – där jinxade jag
förmodligen resten av säsongen.)
I tredje satte vi upp vår zonpress.
Ärligt talat var den inte vidare lyckosam, men på nåt vis så bidrog den
till att matchen ändrade karaktär. Vi skapade oss utrymme inside, tog returer
och började göra poäng. Inför sista perioden hade underläget krympt till 43-40.
I fjärde perioden var det inte ett
lag som klev ut på banan, utan en kombination av hungriga vargar, tsunami och
alla Djingis Khans krigare samtidigt. Ungefär. Vi breakade, sköt, plockade
returer, stealade och blockade om vartannat. Efter fem minuter i perioden hade
vi vänt till 50-57 och sen fick inte AIK göra fler poäng. Vi vann 50-70 och har
visat för oss själva och alla andra att vi aldrig kan räknas bort.
Bäst läsning i statsen är att vi
bara hade 10 turnovers totalt, det är värt massor att vi vårdar bollen. På nedsidan
finns en halvdan skottprocent på tvåor och straffkast. Hanna Mebius Svensson (14p,
3r) tog ett stort ansvar och slog aldrig ner på takten under sina 35 minuter på
plan. Hanna Stone (9p, 3r) var precis överallt i fjärde perioden och hade
förmodligen kunnat vinna över alla AIKare själv om hon hade behövt. I
poängtoppen har vi också Emelie Erlandsson (10p, 9r) och Sylvia Leth (15p, 12r).
Men ibland berättar inte statsen hela sanningen. Bäst på plan idag var Cornelia
Gunnarsson Rathsman (6p, 7r). Hon spelade grymt försvar, var smart i anfall och
visade ledarskap på plan i ord och handling hela matchen igenom.
